Nästan hela Antarktis är täckt av is. Under isen finns ett landskap med kullar, dalar, berg och slätter som liknar det landskap som finns på andra kontinenter. När istäcket krymper exponeras gradvis landskapet under isen och det första som kommer upp ur isen är topparna på de allra högsta bergen, så kallade nunataker. Nunatakerna ger information som kan hjälpa till att visa hur tjock inlandsisen var under den senaste istidens maximum för 21 000 år sedan och hur mycket den har krympt i volym fram tills idag.

Jorden utsätts hela tiden för kosmisk strålning, det vill säga extremt energirika partiklar från rymden. Isen fungerar som en sköld mot den kosmiska strålningen, men när istäcket krymper och nunatakerna exponeras förändras den kemiska sammansättningen hos mineraler i berget och särskilda ämnen, kosmogena isotoper, bildas i bland annat kvarts. Genom att mäta koncentrationen av kosmogena isotoper i flyttblock går det att ta reda på hur länge nunataken varit isfri och utsatts för kosmisk strålning. Därigenom går det att se hur mycket, och i vilken takt, den Antarktiska inlandsisen har krympt.

Bergen i Dronning Maud Land i Antarktis är till stor del täckt av den östantarktiska inlandsisen och är ett av de minst undersökta områdena – trots att man kunnat fastslå en minskning av inlandsisen. Under expeditionen samlades stenprover från flyttblock på olika höjder på nunataker i området kring de svenska forskningsstationerna Svea och Wasa. Nu förbereds nästa fältsäsong i Antarktis, som denna gång kommer att ske längs en transekt över Ahlmanryggen, Borgmassivet och Kirwanveggen, ett fjällområde i närheten av den sydafrikanska forskningsstationen SANAE IV.

Proverna från årets fältsäsong och den kommande kommer, tillsammans med satellitbilder och topografiska modeller, att användas för att testa och förbättra modeller som bland annat visar hur den östantarktiska inlandsisen och havsnivån påverkas av klimatförändringar, både historiskt och i framtiden.