Antarktisk vy

Antarktisk vy. Foto: Jonas Bonnedahl

Ja, det var svårt att komma hem. Efter att ha levt i en kokong i tre veckor kastades vi abrupt åter in i vardagen. Man blir en aning konstig av att leva som vi gjort. Återanpassningen skedde genom att rätta tentor, gå rond, ha patienter på mottagningen, skotta snö och röja i e-posten.

Röja och röja förresten. Min strategi är att markera tusen inkomna och olästa mail och utan tvekan trycka på ”delete”. Några häpnar, andra fasar. ”Tänk om det är något viktigt”. Visst, men viktigare är att jag under tre veckor slipper gå igenom alla förfrågningar, uppmaningar och önskningar som folk alltför lättvindigt med mail hasplar ur sig. Dessutom ramlar det hela tiden in nya mail som genast skall besvaras och åtgärdas. Helst i går.

I övrigt var de mellanmänskliga kontakterna det största bekymret. Med familjen gick det bra. De var trots allt glada att se mig. Men vad svarar man på förfrågningar från vänner och bekanta som ”hade ni det bra i Antarktis, hur kallt var det och såg ni några isbjörnar”? Isbjörnar, kom igen.

Redan samma kväll vi satte fötterna på fosterjorden aktiverades laboratorieverksamheten. I ett logistiskt under skulle proverna odlas enligt ett särskilt körschema för att inte förstöras för framtida analyser. Tack och lov har jag doktorander som tänker. Själv blev jag en nyttig idiot, satte mig vid labbänken och gjorde som jag blev tillsagd. Inte en tanke lyfte från min hjärna under de sex timmar det tog att odla ut proverna på agarplattor. Min doktorand var glad. Han kallade det kvalitetstid med sin handledare. Vad han nu menade med det?

Fågel

I Antarktis är fåglarna lika rena som den omgivande snön. Foto: Jonas Bonnedahl

Vi har fått en del resultat som jag genast måste delge er. Totalt fick vi ihop 360 prover från ett tiotal arter. I Ushuaia tog vi avföringsprover från 50 kelptrutar. Av dessa hade 30 ESBL-producerande bakterier. ESBL är en gen som gör att bakterien kan bryta ner moderna antibiotika som vi använder för att behandla svåra urinvägsinfektioner, lunginflammationer och blodförgiftningar. I övriga prover tagna på Falklandsöarna, Sydgeorgien och på Antarktiska halvön kunde vi inte hitta ESBL producerande bakterier.

Dessutom hittades i Ushuaiatrutarna sju salmonellavarianter. Samtliga dessa var kända sedan tidigare och ståtade, trots att de var tagna i Sydamerika, med stolta tyska efternamn. Vad sägs om Salmonella Heidelberg, S. Brandenburg, S. Scwarzengrund och S. Belem? Det är tur att ni kära läsare inte är konspiratoriskt lagda.

Sammantaget visar dessa synnerligen preliminära resultat att fåglar smittas av ESBL och andra otäcka baggar främst via kontakt med avlopp, soptippar, djuruppfödning och andra vackra företeelser i vår urbana värld. I Antarktis är fåglarna lika rena som den omgivande snön.

Som final kommer den utlovade länken till späckhuggar vs. krabbätarsäl-filmen som utlovats. Mycket nöje.