Det har varit tre spännande veckor med MARA sedan vi fick båda antennfälten i ordning i början av januari. Vi har mest haft fint och soligt väder här på Troll, lite tråkigt för radarmätningarna kanske, men det blev en rejäl storm med vindar upp till 40 m/s mellan 22 och 24 januari. Det blev stora vågor som påverkade hela atmosfären upp till 10 000 m höjd och som vi kunde kartlägga mycket väl med MARA. Våra kollegor hemma i Kiruna har redan börjat arbetet med att analysera vågbildningen med hjälp av den meteorologiska modellen WRF.

Samtidigt blev det en storm av en helt annat sort på solen. Stora mängder protoner kastades iväg mot jorden och vi kunde direkt mäta hur den påverkade joniseringen i den övre delen av atmosfären över Troll. Om det inte hade varit midnattssol hade vi säkert kunnat se fint sydsken!

Den största överraskningen har varit en stor mängd störningssignaler inom 2 000 m från radarn. Efter mycket funderande och jämförelser med olika aktiviteter kring stationen (traktorer, byggkranar, satellitantenner osv.) kom vi fram till att signalerna kommer från fåglar. Radareko från fåglar är ett känt fenomen för radar med en våglängd på några centimeter eller kortare, men det här är första gången de har observerats med en radarvåglängd på hela 6 m. Mycket mer än fåglarnas storlek! Från dessa signaler finns möjlighet att få fram information om dygns- och säsongsrytmer i fåglarnas rörelser. I vilken riktning, på vilken höjd och hur många de är. Även frekvensen av vingslagen kan mätas (se figuren nedan). Så det som är en störning för oss kan kanske vara av glädje för andra forskare. Vi ser till att spara allt och ta med det hem!