Omfattande förändringar i det antarktiska istäckets dräneringsområden gör att allt större ismängder nu dräneras ut i havet. För att kunna förutspå hur dessa förändringar kommer att se ut i framtiden behöver man undersöka stabiliteten och variationen i sådana utflöden på lång sikt. Eftersom västra Rosshavet dränerar is från både östra och västra Antarktis ligger detta hav på en perfekt plats för att undersöka de relativa bidragen från båda istäckena. Det är även en bra plats för att undersöka flödessätt, stabilitet och vad som styr istäckenas tillbakadragande efter den senaste istidens maximum.

Med hjälp av den amerikanska isbrytaren Nathaniel B. Palmer samlade vi in omfattande geofysiska data från havsbottnen, vilket gjort att vi nu har den mest detaljerade bilden någonsin av de glaciala landformer som skapats av istäckets rörelser och reträtt. Förutom karteringen av havsbottnen gjordes även omfattande sedimentprovtagningar, som ska ge ökade kunskaper om sedimentationsprocesserna och -miljöerna vid grundningszonen och förhoppningsvis även ge oss mer information om tidsramarna för istäckenas reträtt i detta område.

Preliminära resultat tyder på att det Östantarktiska istäckets utflöden i södra Viktorias land varit avgörande för istäckets rörelser i västra Rosshavet. Detta pekar mot att topografiska branter haft betydelse för stabiliteten samt för att skapa oberoende istäcken undertiden för inlandsisens avsmältning. För första gången har vi därmed kunnat visa på ett tydligt samband mellan subglacialt smältvatten och istäckets tillbakabildningsdynamik vid grundningslinjen.