Första dagarna här nere har varit fyllda av olika genomgångar, en massa möten och utbildningar. Prova och hämta utrustning. Väga utrustning. Lämna utrustning. Följt av lite mer planeringsmöten och genomgångar. Allt för att vi ska kunna jobba ute i fält på ett säkert och fungerade sätt. Men vi har varit otroligt effektiva och lyckats komprimera över en veckas arbete till ett par dagar, vilket resulterat i långa dagar. Arbetet har flutit på bra trots ett par ”incidenter”.
Man är väldigt oroliga för att de ska börja brinna här nere. Eftersom det är så torrt så brinner det bra, mycket bra. För ett par år sedan brann till och med brandbilen upp vilket man skulle kunna tro skulle vara omöjligt. Eftersom det brinner så bra så är man maniskt rädda för att det ska börja brinna och fyller alla byggnader från golv till tak med brandvarnare och brandsläckare. Det finns naturligtvis tydligt uppmärkta nödutgångar överallt och man genomför brandinspektioner och brandövningar med jämna mellanrum.
Så när vi hade genomgången av våra nödkök så var det kanske inte helt oväntat att vi även skulle få en inblick i hur brandbekämpning i Antarktis fungerar.
Brian, vår instruktör, gick kanske lite för noga igenom på hur det fungerar, vad man ska tänka på när man använder dem, hur man lagar det om det skulle gå sönder och hur man gör olika anpassningar, för helt plötsligt så gick brandlarmet. Folk strömmade ur huset genom någon av alla nödutgångar samtidigt som brandkåren sladdade in på gårdsplanen. Med sirener och blinkande rödljus hade de kört i högsta fart de dryga 200 meterna från brandstationen till vårt hus vilket naturligtvis påkallade hela stans uppmärksamhet.
Kvällens samtalsämne i matsalen var att vikingarna hade kommit till stan med sitt stora skepp och nu börjat gå bärsärk och elda upp husen, så det var säkrast att låsa dörren.
Sven Lidström, koordinator/expeditionsledare, Polarforskningssekretariatet