Oden har nu kommit ut i den ökända Drakes sund mellan Sydamerika och Antarktis. Hård vind, dis och duggregn. Havet är läckert blygrått med vitt skum på vågtopparna. Vågorna är ca 8 m höga så det gungar rejält när jag sitter här på kommandobryggan 33 m.ö.h. Allt som inte är fastsurrat far iväg i hög fart: tangentbord, böcker, papperskorgar, stolar och människor. Där jag sitter höjs och sänks golvet med 6–8 meter i varje våg! Det är riktigt kul, såvida man inte blir sjösjuk. Det gäller bara att se upp så man inte slår sig. Men vi har tur och passerar just nu i en lucka mellan två riktiga lågtryck, så det här är egentligen bra väder för denna plats!

Annars har vi haft en bra tur så långt. Bra väder och inga obehagliga överraskningar förutom enstaka apparater som är trasiga. Alla forskare är vid gott mod och förberedelserna ombord har pågått sedan avfärd. Det är mängder av apparater som har satts upp i labben, testats och sedan sjösurrats igen för att inte gå sönder under denna passage. Just nu är nedre däcken och många av labben avstängda p.g.a. vågorna, men viss forskning har ändå börjat komma igång, främst analyser av ytvatten som tas in kontinuerlligt. Vi har varit på väg från Montevideo i Uruguay sedan 29 november och har alltså snart varit ute en vecka. Ändå är vi bara knappt halvvägs till vi ska börja forska på riktigt, vid den första ”isstationen”. Varje ”station” är en plats där vi kommer att stanna för att ta djupvattenprover och ha forskning ute på isen i flera timmar, upp till ett dygn.

Vi har albatrosser och stormfåglar runt båten för det mesta och har sett enstaka delfiner och till och med små pingviner som låg och guppade som ejdrar i vågorna. Vi har hoppats på valar, men de skräms troligen bort av ”pinget” från det avancerade ekolod som kartlägger bottnen under oss. Tyvärr. Nu håller vi ganska hög fart för att komma över till Antarktis och säkerheten i isen så fort som möjligt. Ganska hög fart innebär för ett sånt här fartyg bara 11 knop, å andra sidan drar hon redan då 30 000 liter bränsle per dygn. Och då är ändå bara två av fyra maskiner igång!

Magnus Tannerfeldt, expeditionsledare, Polarforskningssekretariatet