Kulturarv eller miljöfara? De Syd Georgiska valfångststationerna innehåller viktig historisk information, men de innehåller också asbest vilket gör det nödvändigt att bära skyddkläder och masker under fältarbetet. Foto: Hamish Laird.

Kulturarv eller miljöfara? De Syd Georgiska valfångststationerna innehåller viktig historisk information, men de innehåller också asbest vilket gör det nödvändigt att bära skyddkläder och masker under fältarbetet. Foto: Hamish Laird, Expedition sail.

Expeditionen utgjorde en del av det historisk-arkeologiska internationella polarårsprojektet LASHIPA som sökte ny kunskap om valfångstindustrins historia i Antarktisområdet. Det övergripande syftet med LASHIPA är att förklara utvecklingen av storskalig naturresursexploatering i polartrakterna och dess geopolitiska konsekvenser.

Expeditionen dokumenterade två valfångststationer på ögruppen Sydgeorgien. Den ena, Prince Olav Harbour, drevs av ett brittisk-sydafrikanskt företag åren 1916–1931. Den andra, Ocean Harbour, drevs av ett norskt företag åren 1909–1920. Den insamlade datan används för att besvara viktiga frågeställningar om valfångstindustrins utveckling – t.ex. hur företagen anpassade sin verksamhet till de politiska, sociala, geografiska och klimatmässiga omständigheterna på isolerade platser i polarområdena som Sydgeorgien, och varför?

Whalers gravar på en ås ovanför valfångststationen i Prince Olav Harbour. Några av gravarna hade järnkors med namn på, andra gravar hade mindre träkors utan namn. Återspeglade skillnaderna olika samhällsgrupper på stationen? Foto: Gustav Rossnes

Whalers gravar på en ås ovanför valfångststationen i Prince Olav Harbour. Några av gravarna hade järnkors med namn på, andra gravar hade mindre träkors utan namn. Återspeglade skillnaderna olika samhällsgrupper på stationen? Foto: Gustav Rossnes

Expeditionen var baserad på segelfartyget Seal. Dokumentationen utfördes med hjälp av totalstation, GPS-instrument, digital kamera samt måttband, papper och penna. Prince Olav Harbour hade likheter med andra valfångststationer på Sydgeorgien, men det fanns även viktiga skillnader; företaget använde en äldre teknologi än andra stationer och avstod från att tydligt markera sociala hierarkier i bebyggelsen. Skillnaderna förklaras delvis av lokala topografiska förutsättningar, men de reflekterar även kulturella skillnader mellan företagen. Ocean Harbour gav värdefull information om en ofta förbisedd teknisk utmaning for valfångstföretagen – tillgången till vatten, vilket man där löste med hjälp av ett komplext kanalsystem som band samman små men viktiga sötvattentillgångar i det kringliggande landskapet.

Se forkarrapport LASHIPA 6 – archaeological field investigations of whaling stations at South Georgia

Produktionsområdet på Prince Olav Harbour valfångststation. Det öppna området i mitten  är ett avspäckningsområde.  Till vänster om det är resterna av en tillagningsplats och en guanofabrik. Till höger syns den plats där späck tillagades samt ett laboratorium och ett slakteri. Bakom syns oljetankar och kokkärl. Foto: Gustav Rossnes.

Produktionsområdet på Prince Olav Harbour valfångststation. Det öppna området i mitten är ett avspäckningsområde. Till vänster om det är resterna av en tillagningsplats och en guanofabrik. Till höger syns den plats där späck tillagades samt ett laboratorium och ett slakteri. Bakom syns oljetankar och kokkärl. Foto: Gustav Rossnes.

En sjöelefant i det forna slakteriet på Prince Olav Harbour..Den övergivna valfångsstationen på Södra Georgien har återtagits av Antarktis djurliv. Foto: Dag Avango.

En sjöelefant i det forna slakteriet på Prince Olav Harbour. Den övergivna valfångsstationen på Södra Georgien har återtagits av Antarktis djurliv. Foto: Dag Avango.