Efter att vi klarat kraftansträngningen, två dagars fältträning och halloweenfirande, så var det efter en dags vila äntligen dags för den sista kursen, Sea Ice Training.

Eftersom vi de närmaste veckorna kommer att spendera dagarna ute på den tjocka, men dynamiska, isen fick vi lära oss att identifiera och mäta olika typer av sprickor och andra faror. Vi tyckte kanske att deras säkerhetsmarginal för vistelse på isen, 75 cm tjock is, var väl tilltagen, men kursen var för övrigt rolig. Efter någon timme ute på isen blåste det dock plötsligt upp till storm och vi fick avbryta borrandet och bege oss tillbaka till värmen på stationen.

Sea Ice Training

Med den sista kursen äntligen i hamn trots allt var vi såklart ivriga att få komma ut och fiska. Vi vaknade på tisdag morgon och kikade ut genom fönstret för att kolla in fiskevädret. Vi såg ingenting. Stormen hade graderats upp till högsta graden och man såg knappt längre än 10 m. Vi fick tålmodigt hålla oss inne och sysselsätta oss med labbuppsättning och annat.

Storm i McMurdo

Onsdag morgon hade dock turen vänt. Strålande sol, inte ett moln på himlen och endast -8°C. Efter att vi packat all utrustning brände vi iväg med våra fyra snöskotrar över vidderna, omgivna av vulkaniska toppar, isberg, glaciärer och Weddellsälar. Efter en timmes färd stannade vi vid ett ställe som heter Cape Evans, där dykarna på basen hade tipsat oss om att det skulle finnas mycket borkar (Pagothenia borchgrevinki). Vi borrade våra hål och satte oss tålmodigt och pimplade. Det dröjde inte länge förrän den mest erfarna fiskaren av oss (Michael) ropade FISK! Sedan gick det av bara farten, 30 fiskar på en timme. Med fisken i kylboxar var det bråttom att ta sig hem igen innan båda vatten och fångst skulle frysa.

Fiske på isen

På hemfärden stötte vi på en sällan skådad syn på isen – kejsarpingviner. När vi kommit över den första glädjechocken stannade vi våra skotrar och fick se ett fantastiskt skådespel. De kom lunkande med sin karakteristiska gång över isen, rakt mot oss. Det var en grupp på 30 unga hanar som var lika nyfikna på oss som vi var på dem. De sjöng en stund för oss innan de bestämde sig för att vi inte var så intressanta och så begav de sig av åt samma håll som de kom. Lyckliga men trötta efter en lång dag fortsatte vi hem mot basen för att ro fisken i hamn.

Möte med kejsarpingviner