Projektets övergripande forskningsmål var inriktat på arktisk uppvärmning och på denna relativt outforskade del av Arktis. Globala förändringar får störst effekt i Högarktis och det är i de allra nordligaste delarna som följderna av ismassornas smältning och förändringar i flora och fauna först kommer att visa sig. Det var anledningen till att forskning om klimatförändringar och människans påverkan hade högsta prioritet inom Kinnvikaprojektet.
Stora förändringar
Regional modellering av utvecklingen i Arktis förutspår att den genomsnittliga uppvärmningen i Högarktis kommer att uppgå till ca 5–7 °C under vårt århundrade. Den omfattande uppvärmning som förväntas i Arktis gör att områden som ligger närmare de varma havsströmmarna till en början kommer att värmas snabbare än områden som ligger mer isolerade från värmeutbytet mellan tropikerna och Arktis. Med sitt läge, nära Nordatlantiska strömmen, är Svalbard ett sådant känsligt område där vi i framtiden kan förvänta oss stora förändringar till följd av uppvärmningen.
Eftersom Svalbard är det nordligaste landområdet i europeiska Arktis och Nordostlandet den nordligaste delen av Svalbard, kommer förändringarna att ske snabbast här och de kommer att sprida sig söderut. Det gäller såväl fysikaliska processer som ekonomiska och politiska konsekvenser för våra samhällen.
Varför Nordostlandet?
På grund av sitt läge är ön Nordostlandet klimatmässigt mer utsatt för de arktiska luftströmmarna och har därför extremare förhållanden än andra delar av Svalbard. Det finns flera skäl till att forskningsarbetet förlades till just Nordostlandet:
- Nordostlandet utgör den nordligaste större landmassan inom den europeiska sektorn av Arktis och kommer att vara det område som först genomgår stora förändringar till följd av den uppvärmning som nu sker och som förväntas fortsätta i framtiden.
- Kinnvikas läge längst bort från föroreningskällorna i Eurasien och från Nordostatlantiska strömmens påverkan ger perfekta förhållanden för att studera meteorologiska och miljömässiga parametrar.
- Nordostlandet är till stor del outforskat, och områdets ekosystem, sedimentavlagringar och geologiska sekvenser är bristfälligt kartlagda.
- Svalbard har spelat en viktig roll inom nordisk polarhistoria, och Nordostlandet har stått i centrum för såväl valfångst och jakt som tidiga polarforskningsbedrifter.
Tidplan för expeditionen
Vårsäsongen 2009 omfattade 6–8 veckor under perioden 1 april–27 maj. En viktig uppgift var att i slutet av perioden iordningställa stationen och utrustningen inför sommarens avslutande fältarbete.
Sommarsäsongen pågick 1–17 augusti 2009 och då arbetade cirka 20 forskare i området. När fältarbetet var avslutat lastades all utrustning på fartyget Horyzont II och Kinnvikastationen städades ur och dokumenterades.
Polarforskningssekretariatet stödde projektet genom säkerhetsutrustning samt utrustning till baslägret, IT-kommunikation och medverkan av fälttekniker.
Forskningsledare
Veijo Pohjola
Uppsala universitet