Vi har haft två riggar stående i Amundsenhavet under året – den ena mäter inströmningen av varmt vatten mot glaciärerna och den andra utströmmande kallt smältvatten. I lördags fick Christian Stranne upp en av våra riggar, men den andra riggen ligger under för tjock is och gick inte att komma åt. Nu skall isbrytaren Araon arbeta närmare land en dryg vecka, sedan gör de ett nytt försök med den andra riggen på väg hem.

Vi har även fått en artikel accepterad. Den handlar om drivmekanismer för det varma vattnet. Vi vet att det kommer in varmt, salt vatten vid botten som smälter glaciärerna inne vid kusten, men vi har inte vetat varför.

Genom att mäta strömmar, salthalt och temperatur har vi sett en kraftig ström (1000 m tjock, med en fart på ca 20 cm/s) längs med kontinentalbranten i de östra delarna av Amundsenhavet. Under denna ström ser man tydligt att vatten förs upp från djupet in mot kusten. Detta är vad man förväntar sig när jordrotationen och bottenfriktionen samverkar, så kallad Ekmantransport (efter den svensk som kom på det för ca 100 år sedan).

I de västra delarna såg vi ingen sådan ström. Vi kunde också spåra varmvattnet som fanns inne vid glaciärerna och såg att det i de östra delarna kom från 800–900 meters djup utanför shelfen, medan det i västra delarna inte kom från djupvattnet utanför. Därför drar vi slutsatsen att det i de östra delarna åtminstone tidvis är strömmarna ute till havs som driver in varmvattnet mot glaciärerna.

I de västra delarna är det fortfarande oklart vad som driver varmvattnet och till och med varifrån det kommer. Nya data från våra riggar kommer att vara en viktig pusselbit där. Vi såg också en kraftig ökning av temperaturen i varmvattnet inne vid glaciärerna. I den västra delen var djupvattnet 0,6 grader varmare under 2007 och 2010 jämfört med 1996 och 2000 – detta är dramatiskt med våra mått mätt. I den östra delen var inte ökningen lika markant.

Vi som jobbar på projektet från Göteborgs universitet är Lars Arneborg, Göran Björk, Bengt Liljebladh, Christian Stranne och jag.

/Anna Wåhlin, Göteborgs universitet