Sydgeorgien är isolerat belägen i södra Atlanten och ligger söder om den antarktiska konvergensen, den marina gräns där kallt antarktiskt vatten möter varmare tempererat vatten. Klimatet är bistert med en årsmedeltemperatur på ca 0°C och präglas av ständiga lågtryckspassager vilka bildas längs södra halvklotets polarfront. Ön är 3 000 m hög och fångar upp mycket orografisk nederbörd, som uppkommer då luften tvingas uppåt. Dessa förutsättningar gör att halva ön idag fortfarande är istäckt.

Resultat från tidigare studier har visat att det ur sjöarnas sediment går att få fram information om hur glaciärerna och klimatet varierat under de senaste 18 000 åren (Rosqvist et al., 1999; Rosqvist och Schuber, 2003). Under den brittiska Scotia Expedition 2002-2003 provtogs sex sjöar och 40 m sediment hämtades hem för olika analyser. Projektet är en fortsättning på studier som påbörjades 1991 (Rosqvist och Wasell, 1991; Rosqvist 1992). Vi har som målsättning att ta fram en regional bild av hur klimatet har varierat med ett dataset som är representativt för Sydgeorgien. Tidsperioden vi studerar sträcker sig tillbaks till när inlandsisen smälte bort, det vill säga för minst 18 000 år sen. Fysiska, kemiska och biologiska parametrar studeras för att försöka återskapa hur klimatet påverkat sjön och dess omgivningar. Framförallt använder vi sammansättningen av stabila syreisotoper (δ¹⁸O) i kiselalgers (diatoméers) skal. Halten av syreisotopen O-18 i algens skal bestäms av halten av samma isotop i sjövattnet. Denna bestäms främst av nederbördens isotopsammansättning vilken i sin tur bestäms av luftmassans historia och temperatur.

Se forskarrapport:  Climate change on South Georgia during the last 20,000 years – Scottish Antarctic Scotia Expedition 2002-2003