Detta projekt ställer frågor kring landlevande däggdjurs ursprung i Antarktis under paleogen och om spåren av dess biologiska mångfald återspeglar en drastisk nedkylning under denna period, 65–30 miljoner år sedan.

Det är fortfarande oklart var på jorden däggdjur överlevde det katastrofala massutdöendet under perioderna krita-tertiär samt varifrån nutida däggdjur, liksom moderna fåglar, amfibier och reptiler, kommer. En av dessa platser kan vara Antarktis, trots att den termiska isoleringen under neogen utrotade alla landlevande däggdjur och andra ryggradsdjur på denna kontinent. Genom att undersöka mönster i däggdjurens biologiska mångfald kan vi få hjälp att utvärdera det försämrade klimatet under paleogen.

Seymourön, öster om den Antarktiska halvön, är det enda stället i Antarktis där fossilbärande lager från paleogen finns öppet exponerade. Paleontologiskt fältarbete på Seymourön utförs genom utforskningar av jordytan samt genom provtagning av fossilfyllda sedimentområden.

Våra viktigaste upptäckter under 2013 var de äldsta (55 miljoner år, tidig eocen) antarktiska landlevande däggdjuren som hittills hittats. Dessa fynd visar att det fanns däggdjur i Antarktis under paleocen, och att de senast under eocen var inhemska, vilket i sin tur indikerar att det då fanns en biogeografisk barriär i form av öppet hav mellan Antarktis och Sydamerika.