Alla isfria områden på Antarktis, ca 5 % av den totala arealen, har permafrost. Det kalla och torra klimatet skapar en torr permafrost med ett mycket begränsat aktivt lager. Den antarktiska miljön ger unika möjligheter att studera geomorfologiska processer i en miljö som skiljer sig markant från de norra polarregionerna, som har ett betydligt fuktigare klimat. Permafrost har hittills främst studerats på det norra halvklotet. Förståelsen av hur klimat och permafrost på Antarktis påverkar varandra är därför inte så stor. I dagsläget utgör kunskapen en mycket begränsad utgångspunkt för att kunna identifiera tecken på klimatförändringar och dess konsekvenser inom det antarktiska området. Inom detta projekt studerar vi därför landformer och dess förhållande till olika klimatologiska faktorer. Dataloggar har installerats på Svea och på nunataken Fossilryggen för automatisk mätning året runt av markfuktighet och marktemperatur i anslutning till landformer som bildats genom frostprocesser. Denna information ska komplettera den klimatstation som installerades på Wasa under expeditionen 2003/04. Preliminära slutsatser är att markvatten finns i form av segregationsis som frigörs under den korta töperioden på sommaren. Dygnsbundna frostcykler resulterar i smältning och delvis återfrysning av is, som leder till bildandet av sorterad strukturmark. Den låga halten av markfuktighet begränsar den potentiella frostaktiviteten vilket antyder att de landformer som observerats har bildats genom mycket långsamma processer under holocen.

Se forskarrapport Landforms, processes and climate in the active layer, Dronning Maud Land, Antarctica