Den stora ismassan som ligger bunden på den antarktiska kontinenten har potential att höja vattenståndet i världshaven. Enbart det västantarktiska istäcket, som innehåller ca 10 procent av den totala ismassan, har en volym som motsvarar en vattenståndshöjning på 5–6 m. Inlandsisarna i Antarktis byggs på successivt av nederbörd som ackumuleras, men detta balanseras av att is exporteras bort av glaciärerna som långsamt rör sig ner mot havet. Där bildas flytande glaciärtungor, så kallad shelfis, som kan ha en tjocklek upp emot 1 000 m. Observationer under senare år har visat att shelfisarna i Västantarktis blir tunnare med ca 5 meter per år. Dessutom har man upptäckt att glaciärerna rör sig snabbare än tidigare och som ett resultat blir även inlandsisen tunnare närmast kusten.
Antarktis omges av en relativt varm vattenmassa, som kallas cirkumpolärt djupvatten. En trolig orsak till förtunningen av shelfisarna är att de smälter underifrån på grund av att detta varma vatten cirkulerar in under isen. Det är dock fortfarande inte klarlagt om det har skett någon förändring i havet med ökad temperatur eller förhöjd cirkulation under shelfisarna som har gjort att avsmältningen ökat. I detta projekt skall forskarna studera cirkulationen av denna vattenmassa in i Amundsenhavet, ett ganska grunt område beläget utanför flera av de Västantarktiska shelfisarna.
Ett av huvudsyftena var att följa hur det varma havsvattnet tränger in över shelfen i olika djuprännor, som man vet finns men är dåligt uppmätta. Forskarna placerade ut tre instrument som kontinuerligt mäter salt, temperatur och ström. Dessa lämnades kvar i vattnet under två år, vilket ger en bild av hur årstidscykeln ser ut, speciellt under vintersäsongen då inga fartyg kan nå området.
Forskningsledare
Anna Wåhlin
Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet