AMANDA-teleskopet placerades inuti glaciären på Sydpolen och blev färdigt i januari 2000. Målsättningen var att med hjälp av kosmiska neutriner öppna ett nytt fönster mot universum. Neutriner är partiklar som obehindrat kan passera enorma mängder materia och man måste därför konstruera mycket stora detektorer för att observera några av dem. I AMANDA utnyttjades sydpolsisen som ett detektionsmedium. Isen är mycket klar, och tack vare den amerikanska Amundsen-Scott-stationen vid polen är den förhållandevis lättillgänglig.
Mycket känsliga ljusdetektorer i långa strängar placerades 1 500-2 000 meter ned i isen. Detektorerna är känsliga för det ljus som utstrålas av partiklar som bildas vid neutrinoreaktioner i isen. Riktningen på de inkommande neutrinerna kan rekonstrueras med en precision på några grader. För att reducera den bakgrund av myonpartiklar som produceras vid reaktioner av den kosmiska strålningen i atmosfären, är teleskopet riktat nedåt. Jordklotet används på detta sätt som ett filter. Enbart neutriner kan passera genom jorden utan att absorberas. Ljusdetektorerna sänks ned i vattenfyllda hål (ca 60 cm i diameter) som smälts med hjälp av en varmvattenborr. Vattnet i hålen fryser till is vilket tar ca en vecka.
Under säsongen 2004/05 arbetade fyra svenska fysiker på Sydpolen under två–tre veckor med underhåll av AMANDA-detektorn. Arbetet bestod dels av kalibrering av tidsinformation från detektorn som gjordes varje år, dels av studier för att minska störningskänsligheten hos elektroniken. Det viktigaste under säsongen 2004/05 var byggstarten för IceCube, som består av 4 800 optiska moduler placerade i 80 strängar i isen på mellan 1 450 och 2 450 meters djup. De svenska AMANDA-grupperna deltog i projektet tillsammans med 170 fysiker från nio länder och fem kontinenter. En svensk fysiker och tre svenska borrare deltog i säsongens operation, som hade målsättningen att placera de första fyra strängarna i isen.
Forskningsledare
Per Olof Hulth
Stockholms universitet