Alexander Island 2000 – south to the end of the line
Jämförelser mellan långa iskärnor genom inlandsisarna på Grönland och i Antarktis indikerar en parallell klimatutveckling på norra- och södra halvkloten, under åtminstone de senaste hundra tusen åren. Geologiska fältdata från till exempel Antarktiska Halvön indikerar däremot en fasförskjutning på kanske 5 000 år i klimatutvecklingen mellan nord och syd – vilket enligt den så kallade Milankovich-teorin, om solinstrålningens geometri, också kunde förväntas. Varför stämmer dessa olika typer av dataset inte överens? Finns det både ett övergripande globalt klimatscenario som speglas av iskärnorna (vilka vanligen kommer från mycket högt belägna iskappor), och parallella regionala scenarier som illustreras av lokala glaciärer, sjösediment, mm. och som svarar mer direkt på breddgradsmässiga variationer i solinstrålningen?
För att komma åt detta problem är det bland annat vitalt att klargöra när det Antarktiska klimatoptimat (den varmaste perioden) under den innevarande (Holocena) interglacialen inföll. Både data från Rosshavet och från norra delarna av Antarktiska Halvön och Sydshetlandsöarna säger att detta skedde för omkring 4 500-3 000 år sedan – vilket är väsentligt senare än på norra halvklotet – medan information från längre söderut längs halvön indikerar att det där kanske var varmast redan för ca. 7 000 år sedan.
För att kontrollera hur det verkligen förhållit sig långt ner i söder genomfördes i januari–februari 2000 en kort Svensk-Brittisk expedition till Alexander Island. Syftet var bland annat att leta efter klimatinformation i skalförande moräner längs isshelfen i George VI Sund. Resan ner gick via Falklandsöarna och den brittiska basen Rothera, och så vidare söderut med British Antarctic Survey´s skidutrustade Twin Otters.
De preliminära resultaten, framförallt baserade på 14C-daterade skal från glacialt omlagrade marina musslor, visar att det idag helt överisade George VI Sund varit delvis isfritt på somrarna vissa perioder under de senaste istidscyklerna (en sådan omfattar ca. 100 000 år). Men det enda tillfället med sommaröppet vatten under den interglacial vi lever i verkar faktiskt ha varit en kort episod, kanske bara 300-600 år, för omkring 7 000 år sedan. Därefter bildades den nuvarande isshelfen – som kanske härnere i den kalla södern i själva verket göddes av ökad nederbörd under det egentliga Antarktiska klimatoptimat några tusen år senare?
Se forskarrapport: Alexander Island 2000 – south to the end of the line
Datum
20 januari–3 februari 2000
Deltagare
Forskningsledare
Christian Hjort
Geologiska institutionen, Lunds universitet
Michael J. Bentley
Department of Geography, University of Durham
Storbritannien
Ólefur Ingólfsson
Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet
Referenser
Baroni, C. and Orombelli, G. 1994. Abandoned penguin rookeries as Holocene paleoclimatic indicators in Antarctica. Geology 22, 23-26.
Bentley, M. J. and Anderson, J. B. 1998. Glacial marine geological evidence for the ice-sheet configuration in the Weddell Sea-Antarctic Peninsula region during the Last Glacial Maximum. Antarctic Science 10, 309-325.
Björck, S., Håkansson, H., Olsson, S., Ellis-Evans, C., Humlum, O. and Lirio, J. M. 1996. Late Holocene palaeoclimatic records from lake sediments on James Ross Island, Antarctica. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology 113, 195-220.
Ciais, P., Jouzel, J., Petit, J. R., Lipenkov, V. and White, J. W. C. 1994. Holocene temperature variations inferred from six Antarctic ice cores. Annals of Glaciology 20, 427-436.
Clapperton, C. M. and Sugden, D. E. 1982. Late Quaternary glacial history of the George VI Sound area, West Antarctica. Quaternary Research 18, 243-267.
Hjort, C., Ing6lfsson, 6., Möller, P. and Lirio, J. M. 1997. Holocene glacial history and sea level changes on James Ross Island, Antarctic Peninsula. Journal of Quaternary Science 12, 259-273.
Hjort, C., Björck, S., Ingólfsson, Ó. and Möller, P. 1998. Holocene deglaciation and climate history of the northern Antarctic Peninsula region: a discussion of correlations between the Southern and Northern Hemispheres. Annals of Glaciology 27, 110-112.
Ingólfsson, 6., Hjort, C., Berkman, P. A., Björck, S., Colhoun, E., Goodwin, I. D., Hall, B., Hirakawa, K, Melles, M., Möller, P. and Prentice, M. L. 1998. Antarctic glacial history since the Last Glacial Maximum: an overview of the record on land. Antarctic Science 10, 326-344.
Kennedy, D. S. and Anderson, J. B. 1989. Glacial marine sedimentation and Quaternary glacial history of Marguerite Bay, Antarctic Peninsula. Quaternary Research 31, 255-276.
Lopez-Martinez, J., Thomson, M. R. A., Arche, A., Björck, S., Ellis-Evans, J. C., Hathway, B., Hernandez-Cifuentes, F., Hjort, C., Ingólfsson, Ó., Ising, J., Lomas, S., Martinez De Pison, E., Serrano, E., Zale, R. and King, S. 1997. Geomorphological map of Byers Peninsula, Livingston Island. BAS GEOMAP Series, Sheet 5-a, 1:25 000, with supplementary text. British Antarctic Survey, Cambridge, UK, 65.
Payne, A. J., Sugden, D. E. and Clapperton, C. M. 1989. Modelling the Growth and Decay of the Antarctic Peninsula Ice Sheet. Quaternary Research 31,119-134.
Sugden, D. E. and Clapperton, C. M. 1981. An Ice Shelf Moraine, George VI Sound, Antarctica. Annals of Glaciology 2, 135-141.