Bloggar

Klockan 12.00 den 9 januari påbörjas Odens isbrytningskontrakt och därmed är forskningsexpeditionen definitivt över.

Jag sitter just och lyssnar på kommunikationen mellan bryggan och CTD-teknikerna nere på fördäck. Vi har kommit ut i utkanten av ett stort isfritt vattenområde, polynia, på vår väg mot Rosshavet och McMurdo.

Julfirande, långt bort ifrån nära och kära. För besättningen är det en aspekt av arbetet till sjöss. För de erfarna expeditionsdeltagarna, något som man då och då får räkna med. För mig, som aldrig tidigare har firat jul utan min familj, något som jag hade räknat med, men inte hade en aning om hur det skulle kännas.

Två dagar kvar till jul och arbetet på Oden pågår lika intensivt som tidigare. I en värld fylld av snö och is borde det vara lätt att locka fram julstämningen, men det är något som fattas.

Det är märkligt det där med tid. Nu har det gått tre veckor sedan vi anlände till Montevideo, men det känns på ett sätt som om det var en evighet sedan. Samtidigt är det som om att vi nyss har anlänt till isen.

Rytmen ombord på Oden har blivit en helt annan än innan vi anlände till isen. Det märks tydligt att alla är fokuserade på arbetet de är här för att uträtta.

Den sista natten ute på Drakes sund blev den värsta. Det var inte många som fick en blund i ögonen och nu började längtan till isen att bli påtaglig. De erfarna Antarktisresenärerna talade mycket om lugnet som infinner sig när Oden går in i isen, men det var inte förrän vi under tisdagkvällen nådde det första isfältet som jag verkligen förstod skillnaden.

Det är söndag lunch den 7 december och har vi varit på väg över Drakes sund i två dygn. Om någon i fredags tyckte att det gungade mycket, så undrar jag hur det känns nu. Vi har blivit avrådda att gå upp till bryggan, för att inte riskera att någon skadar sig. Ut på däck är det inte ens tal om att vi ska få gå.

Oden har nu kommit ut i den ökända Drakes sund mellan Sydamerika och Antarktis. Hård vind, dis och duggregn. Havet är läckert blygrått med vitt skum på vågtopparna.

Vi har precis passerat mellan Falklandsöarna och Sydamerikas sydspets. ”The Roaring Forties” och ”The Screaming Fifties” har valt att visa upp sig från sina lugnaste sidor.

Nu har vi snart varit på väg i två dygn. Oden rullar tryggt i vågorna, som inte är så höga nu när vi kommit ut på djupare vatten.

Allt väl ombord på Oden. Vi lättade ankar utanför Montevideo i förrgår kväll. Efter drygt 1 ½ timmes färd i liten båt kom vi ut till Oden som låg på redden utanför Rio de la Plata.

De sista förberedelserna för expeditionen görs nu i ett tryckande varmt Montevideo. Idag och imorgon transporteras vi ut till Oden med liten båt.