Dyka Antarktis

Francesca Pasotti från Ghent University, gör sig redo att dyka ner i det iskalla vattnet. Foto: Anders Torstensson

Västra Antarktis är en av de platser på jorden där klimatförändringar sker i snabbast takt. Glaciären i Potter Cove på King George Island har dragit sig tillbaka närmare en km de senaste 50 åren. Avsmältningen av glaciärer medför bland annat att marina organismer utsätts för lägre salthalt, ökad sedimentation och förändrade ljusförhållanden. Parallellt med att glaciärerna smälter ökar koldioxidhalten i atmosfären. När koldioxid löser sig i havsvatten bildas kolsyra och det leder till att haven får lägre pH och blir surare. Denna process kallas för havsförsurning och kommer att påverka marina organismer över hela världen. Eftersom koldioxid löser sig lättare i kallt vatten ser vi effekterna av havsförsurning mycket tidigare i polarområdena än på resten av jorden. Därför erbjuder Potter Cove en unik möjlighet att studera hur klimatförändringar kan påverka biologiska processer och ekosystem.

Närmare tre månader tillbringades på den Argentinska forskningsstationen Carlini vid Potter Cove på King George Island, för att studera hur marina mikroalger påverkas av klimatförändringar. Marina alger bidrar med ungefär hälften av jordens syrgasproduktion och utgör basen för polarhavens näringsväv. Därmed räknas de som nyckelkomponenter i det Antarktiska ekosystemet och även små förändringar hos mikroalgerna kan få stora konsekvenser för hela ekosystemet.

Anders Torstensson skrapar de översta millimetrarna av sedimentet för att samla bottenlevande mikroalger (de bruna fläckarna på sedimentet). Foto: Francesca Pasotti

Anders Torstensson skrapar de översta millimetrarna av sedimentet för att samla bottenlevande mikroalger (de bruna fläckarna på sedimentet). Foto: Francesca Pasotti

Vi har främst arbetat med bottenlevande mikroalger. Eftersom isbergen skrapar bort det mesta vid strandkanten måste vi dyka ner på 5-9m djup för att samla in proverna. Sedan har experiment utförts i en kontrollerad miljö för att mäta hur stresståliga algerna är mot en kombination av olika miljöfaktorer. Bland annat har fluorometrar använts för att uppskatta fotosyntetisk effektivitet hos primärproducenter, dvs. hur mycket av det tillgängliga ljuset som fångas och omvandlas till energi.  För att ge en bild av hur tåliga algerna är mot förändringar och samtidigt hjälpa till att förstå hur dessa samhällen kan utvecklas i framtiden, har även oxidativ stress, pigmentuppsättning och samhällsstruktur hos mikroorganismerna mätts.

De första resultaten visar att de bottenlevande mikroalgerna är ganska tåliga mot miljöförändringar. Innan helheten kan presenteras återstår fortfarande analyser av en stor mängd prover och data. Proverna har nyligen anlänt till Tyskland via båt och vi väntar med spänning att få dem till Sverige för analys.

Mäter fotosyntetisk effektivitet i smältvattenbäck

Mikael Hedblom mäter fotosyntetisk effektivitet i en smältvattensbäck med hjälp av en så kallad PAM-fluorometer. Foto: Anders Torstensson

Laboratorie i Antarktis

En av våra experimentuppsättningar på laboratoriet. Här testar vi effekten av ökad temperatur, minskad salthalt och ökad koldioxidhalt. Foto: Anders Torstensson