Ännu en vecka har passerat med intensivt arbete. Vi slutförde studierna av Laptevhavet med ytterligare en transekt tvärs kontinentalbranten ut i djupbassängen. Vattendjupet var upp till tre kilometer vilket innebär att vi tog över 20 prover från olika djup. Med fem stationer på två dygn blev det totalt omkring 100 prover som vi analyserade för att kunna utvärdera de vattenmassorna som strömmar längs sluttningen mellan det grunda Laptevhavet och djupbassängen. När detta arbete var klart stävade vi mot öster under tiden som vi stoppat några gånger för stationer på cirka 50 meter djup.

Nu börjar det hända intressanta saker med kemin. Syrekoncentrationen börjar bli låg nära botten, en tydlig signal på nedbrytning av organiskt material. Detta innebär också att koldioxidkoncentrationen blir hög. Det mest överraskande är att koldioxidkoncentrationen också är hög i ytvattnet, så hög att den är över jämviktsnivån med atmosfären. Alltså läcker koldioxiden ut från havet i detta område. Normalt är havet under-mättat under sommaren när växtplankton blommar. Orsaken till att det är övermättat beror antagligen på tillförsel av organiskt material från land som bryts ner till en högre grad än växtplankton blommar. Detta var något vi observerade under en expedition till samma hav år 2008, men i områden närmare land än var vi är nu.

Under veckan har vi också firat att den första delen av expeditionen passerat halvtid. Detta gjorde vi med ytterligare en utsökt middag där i stort sett alla kunde sitta till bords samtidigt. Det är intressant och kul att se hur alla nu börjar bli bekanta. Folk sitter blandat vid matborden; besättning och forskare från olika grupper. Stämningen är mycket god!

I går började isflak dyka upp igen. Vi har sett från satellitbilder att det finns is i Östsibiriska havet, men det är alltid svårt att veta om gränsen ligger rätt på kartan. Ibland kan det vara svårt för satelliter att avgöra om det är vatten eller is med sort inslag av smältpölar. Men här verkade det stämma bra. Under natten har vi även kommit in i ett område med nästan heltäckande is. Som tur är håller isen på och smälta så det går rätt bra att ta sig fram. Dock kommer den stationen som var beräknad till klockan fyra att bli först vid åttatiden.

Som omväxling har vi även solsken så här på morgonkvisten och tillsammans med isen blir det ett mycket fint landskap. Inte blev det sämre av att vi för första gången (i alla fall för mig) sedan Tromsö såg land. Bennett Island växte fint fram i horisonten i det vackra solljuset. En ö som inte många personer haft tillfället att få uppleva. Vi är privilegierade som får uppleva detta.