Som så ofta inför långa resor, blev det lite eller ingen sömn. Andreas och Fredrik reste från Göteborg, Håkan och Calle från Stockholm. Längst var dock resan för Jon och Sarah som reste från trakten av Chicago i USA. Jenny åkte från Skottland och Robin från Stockholm, fast en dag tidigare än alla oss andra.

Det första orosmomentet, att bli av med bagage, visade sig obefogat för alla personer och bagaget kom fram enligt plan. Genom vår agent Belindas försorg, blev vi hämtade på flygplatsen och här uppstod det första lilla missödet. Jenny och Robin anmälde sig till en chaufför med en skylt som det stod Belinda på och föraren hjälpte dem vidare mot garaget och en i överkant lyxig bil. Med stor hjälpsamhet lastades allt bagage och så ringde chaufförens chef och undrade var han var. Det var inte vår Belindas chaufför, men han erbjöd sig vänligt att hjälpa till att forsla allt bagage tillbaka till ankomsthallen. Ett löfte som bröts i samma ögonblick en allt argare chefen ringde för andra gången.

Våra två dagar i Kapstaden tillbringades med kompletterande inköp, planering och möte inför flygningen vidare. Även flyget vidare från Kapstaden till norska forskningsstationen Troll gick enligt plan. Här blev det kära återseenden med Karin, Mats-Ola, Sven och andra gamla vänner och kollegor. Vi tillbringade tre dagar på Troll i strålande väder i väntan på att det skulle bli vår tur att få hämtning med helikoptrarna från fartyget S. A. Aguhlas II i Pingvinbukten.

På torsdag kväll var det äntligen dax. 18.54 skulle första helikoptern landa och vi stod redo med allt bagage vid landningsplatsen som norrmännen förberett med flaggor och allt. Trettio minuter efter tidplan dök första helikopter upp. Det visade sig att de sydafrikanska piloterna hade fel koordinater och saknade karta, så de fick flyga runt och leta…

Det blev en proppfull helikopter med bagage plus Calle, och en helikopter med resten av oss och tre sydafrikanska forskare. Allt bagage fick inte plats och tiden blev knapp för piloternas arbetstid, så vi lämnade Troll i en hast med sikte på sydafrikanska stationen SANAE IV. Flighen över Jutulstraumen – en isström med stort isflöde – bjöd på hänförande vyer. På SANAE IV släppte vi av de tre sydafrikanska forskarna och tankade. Efter en kopp kaffe inne på stationen, fortsatte vi mot fartyget för inkvartering i väntan på att vår last lossas.

Dagen därpå började lossningen av gods. Tyvärr inte vår utrustning eftersom den var längre in i lastutrymmet. Nästa morgon startade första konvojen med last mot SANAE IV, en tur på 17 timmar enkel resa, vilket medför att de är tillbaka för nästa lass tidigast om tre dagar.

Det blev dock annat än väntan för oss. En sydafrikansk forskare hade blindtarmsinflammation och sikten var för dålig för att starta helikopterevakuering, så fartyget satte av mot tyska stationen Neumayer III i förhoppning att nå bättre siktförhållanden för helikoptern att kunna starta. Ett par timmar senare lyfte helikoptern, men fartyget fortsatte mot den tyska stationen för att underlätta för att helikoptern skulle kunna återvända. Vi kom nog nästan halvvägs när helikoptern åter var ombord och vi vände åter till Pingvinbukten. Fredrik fyller numera funktionen som skeppsläkare.

Att kryssa genom havsisen mellan isberg, sälar och pingviner är inget annat är hänförande. Nu är vi tillbaka vid avlastningsplatsen. Vi tycker vädret ser fint ut för imorgon, så hopp finns för både flygning till Troll för upphämtning av bagage, vetenskaplig flygrekognosering och lossning av vår utrustning.

Vi bor och äter synnerligen bra och beslut för vår närmaste framtid ligger inte i våra händer, så vi har inget annat val än att vänta.