Den arktiska sommarens långa dagar och rika tillgång på föda erbjuder fantastiska häckningsmöjligheter för stora mängder vadarfåglar. Men sommaren är kort och vintern hård och framåt sensommaren är fåglarnas tidtabell pressad. Vi studerade i huvudsak myrspov och spetsstjärtad snäppa, två arter av vadare som på hösten använder Alaskas rika tidvattenstränder och kustområden som språngbräda inför höstflyttningen söderut. Båda arterna övervintrar i Australien och Nya Zeeland. Vi har all anledning att tro att båda ger sig iväg på så långa nonstop-flygningar som kanske 1 000 mil över Stilla havet.

Fältarbetet utfördes i Yukon Delta National Wildlife Refuge i Alaska under augusti och september. Vi fångade fåglar för ringmärkning samt vägde, mätte och tog prover. På en del fåglar satte vi radiosändare, och vi lade mycket tid på att undersöka deras beteende och födovanor. Vi fann att tidvattensstränderna är bland de rikaste i världen när det gäller små blötdjur, och att myrspovarna var mycket duktiga på att finna de bästa platserna i området. Årsungarna av myrspov var dock sämre än de äldre fåglarna på detta. De spetsstjärtade snäpporna stannade upp till en månad inom ganska små områden och åt både små blötdjur och frön. Under denna tid var det många fåglar som mer än dubblade sin vikt genom fettpålagring.

Se forskarrapport Getting fat in Alaska – how migratory shorebirds prepare for trans-global flights