Polarforskningssekretariatet genomförde under sommaren 2001 en isbrytarexpedition till Högarktis och för tredje gången skedde det i samarbete med Sjöfartsverket och med isbrytaren Oden som forskningsplattform. Expeditionen, som hade huvudinriktning på atmosfärsforskning och biogeokemi, pågick i två månader och ett 50-tal forskare deltog.
Forskningsprojekt
Strålningsbalans och klimat
Expeditionens atmosfärsprogram var en fortsättning och utveckling av den framgångsrika forskning som gjorts på tidigare svenska isbrytarexpeditioner i Arktis under 1990-talet.
Forskningsledare: Caroline Leck, Stockholms universitet
Biogeokemiska flöden och kretslopp i Arktiska Oceanen
Det biogeokemiska expeditionsprogrammet omfattade en serie projekt som ytterst var inriktade på det globala klimatet och de svårförklarligt höga halterna av miljögifter i Arktis.
Forskningsledare: Örjan Gustafsson, Stockholms universitet
Cirkulation av varmt Atlantvatten i Arktis
Genom den s.k. djupvattenbildningen spelar polarområdena en nyckelroll i det storskaliga globala oceancirkulationssystem som brukar kallas ”The Conveyor Belt” och som är av avgörande betydelse för jordens klimat.
Forskningsledare: Göran Björk, Göteborgs universitet
Fjärranalys av albedo och isutbredning
Allt fler studier pekar på att det marina istäcket i Arktis minskar. Samtidigt som havsisen fungerar som en indikator på klimatförändringar så påverkar den i hög grad själv klimatet.
Forskningsledare: Bertil Håkansson, SMHI
Insamling av seismiska reflektionsdata
Den långsiktiga klimatutvecklingen i centrala Arktis är praktiskt taget okänd eftersom djupa bottensedimentkärnor i stort sett saknas.
Forskningsledare: Yngve Kristoffersen, Universitetet i Bergen, Norge
Tidplan
Juni–augusti 2001